Vassorbornas dag i häradsrätten

Av Viking Åberg

De 12 februari 1879 behandlades vid Mustasaari och Qveflax socknars lagtima vinterting totalt 13 mål. Fem av dessa gällde vassorbor. För att visa omfattningen och därför att många inblandade finns bland min rötter skall jag referera ett av dessa mål, i domlängden kallad Aktor mot Isak Södergård m.fl.. Rättegången hölls i  Nikolaistad i värdshusidkaren Fredrik Holmbergs gård vid Skolhusgatan.

NN Södergård var 24 år och huvudåtalad då han 1879 blev instämd som svarande. Stämningen hade gjorts av kronolänsman Sandman, jämte tre andra vassorbor som målsägande. Södergård var känd för att röra sig i lagens utmarker. Han hade samma rättegångsdag två andra mål som gällde misshandel, men i de målen var han själv målsägande. Ett av dessa mål slutade i förlikning och det andra avskrevs därför att NN inte infann sig.

Omfattningen av detta mål ger anledning till många frågor. Fyra åtal med kronolänsman som åklagare, tre målsägande och 44 vittnen närvarande vid första rättegångstillfället. Sällskap hade de av de nio vassorbor  som var inblandade i de två andra målen som gällde brännvinsförsäljning. Mitt i vintern tog de sig från Vassor till platsen för tinget troligen nedpackade i slädar. Rymdes alla i åtta slädar? Vad hade de för vägkost med sig? Satt vittnena och målsägandena och diskuterade vad de skulle säga, försökte de övertyga varandra om hur det verkligen förhöll sig? Hade alla rum i gästgivargårdens utrymmen? Det fanns troligen också andra som väntade på att sina mål skulle behandlas. Vid detta rättegångstillfälle, det första av fem, fanns ingen av de svarade närvarande, vilket kanske gjorde umgänget i väntsalen enklare. I de fall då svarande med sina vittnen var på plats kan man tänka sig att det hettade till i diskussionerna. Vi vet av andra rättegångar att brännvin, trots att det var förbjudet, användes för att ge värme under resan och styrka och mod i rättssalen.

Totalt avgavs i detta mål 87 vittnesmål av 85 vittnen under fem rättegångstillfällen. Vittnena var i huvudsak vassorbor men av namnen att döma var några från Maxmo, Kerklax. Kronolänsman bör ha vistats i Vassor under rätt lång tid för att få ihop alla dessa vittnen. Gående från gård till gård med sina biträden försökte han övertala folk att vittna. Alla var knappast så intresserade av att vittna mot den person de fått köpa brännvin och svavelstickor av. Antalet vittnen som inte visste något eller bokfördes som frånvarande visar inte på något större engagemang.

I detta ena mål väcktes fyra åtal. Åtalet om olaga försäljning skulle styrkas av 29 vittnen av vilka 11 ingenting visste. Under denna punkt måste två vittnen hämtas av skjutsrättaren, ett vittne från Kerklax och ett från Vassor. Ena vittnet, Maria Storm, hade intet till upplysning i frågan och andra vittnet hade fått köpa Hoffmans droppar för 50 penni. Det blev en dyr resa för dessa två. De var säkert inte glada över att bli hämtade, speciellt Maria som inget visste om saken. Till Marias ovetskap bidrog kanske att hon själv året innan blev fälld för brännvinsförsäljning och att hon var nära granne till NN. Samtliga frånvarande, åtta vittnen, finns under denna åtalspunkt.

I de övriga tre åtalen var följande antal vittnen inkallade. Tio vittnen skulle styrka änkans misshandel. Av dessa vittnen visste 3  inget i ärendet. I åtalet om bedrivet hor avgavs 32 vittnesmål av vilka 15 ingenting visste. I åtalet om söndrande av fönsterrutor och misshandel avgavs 17 vittnesmål av vilka 3 inget visste.

Hur populär var kronolänsman Sandman. Naturligtvis behövdes han för att upprätthålla lag och ordning, men gick han till överdrift då 67 personer samma dag kallades att resa till Nikolaistad för att svara eller vittna. Att inget veta då turen kom att vittna kan ha varit ett sätt att protestera. Knappast hade åklagaren kallat någon som inget visste i de inledande förhören. Att ”förbarma” sig över allt vad NN ställt till med var troligen ganska lätt så länge länsman var enda åhörare. Steget därifrån till att fara in till stan, svära vittneseden och inför sittande rätt berätta vad man verkligen visste var långt. I gruppen inget visste el. frånvarande finns en liten övervikt för kvinnor men skillnaden är liten.

Första rättegångstillfället, lagtima vinterting 1879 § 99.

Kärande var kronolänsman Emil Sandman, åklagare å tjänstens vägnar, samt som målsägande bondeänkan Maja Kajsa Johansdotter Rabb, bondesonshustrun Fredrika Jakobsdotter Södergård eller Ivar och bonden Jakob Johansson Rabb från Vassor by i Qveflax socken. (Rätta namnet är trol. Jakob Johan Eriksson Rabb vilket är det namn  som används i Jakob Lassus intyg över skadorna. Denna Jakob Rabb återfinns också bland hemmansägarna på Rabb. Han byggde traktens största bondgård.) Målsägande Fredrika Södergård var gift med NN Södergård. Som svarande var instämda NN Södergård men dessutom hans  far, mor, syster, bror och pigan Johanna Sillström, totalt sex svarande, tre målsägande och kronolänsman.

Då rättegången började befanns samtliga svarande uteblivna, ”ehuru de blivit härtill behörigen instämda av nämndeman Johan Erik Östman” tillsammans med stämningsvittnen. Johan Erik Östman var den huvudåtalades kusin och min morfars far.

Åtal nr 1.

Rättegången inleddes med att kronolänsman uppgav att svarande NN Södergård under de sistförflutna åren ”såväl söckne- som helgdagar idkat försäljning av starka drycker och då jemvel bedrivit handel med från Sverige tullförsnillade varor, såsom fosforstickor, halsdukar, väggur m.m”. Södergård skulle ställas till ansvar för brännvinsförsäljning, olaga handel och sabbatsbrott.

Till vittnen kallade länsman bonden Isak Rabb, arrendatoränkan Brita Smeds, hennes son Karl samt döttrarna Hanna och Sofia,  inhyseskarlarna Michel Måsa och Johan Norrgård, inhysesqvinnan Hanna Gästgivars, pigan Johanna Wasberg, inhysesmannahustrun Anna Toppar, bonden Isak Östman och hustrun Sofia, Brita Sandvik, pigan Brita Hvit, bonden Johan Åman, pigan Maria Salomons, bondesonen Johan Södergård, inhyseskarlarna Johan Nygren och Karl Östman, samt pigorna Lisa Hjelm och Anna Löt. Av dessa 21 kallade vittnen var 15 närvarande.

Isak Rabb var vittne nr 1. Han hade av NN Södergård tillbytt sig tre och en halv liter rom samt fem karduser forsforstickor mot en gammal häst. Hanna Södergård hade sett en okänd kvinna som hade en sidenhalsduk som hon sagt sig ha erhållit från Södergårds. Hanna hade tjänat som piga legoåret 1878 hos Södergård men inte sett dem sälja starka drycker. Så fortsatte vittnesmålen. En del vittnen visste inget att berätta medan andra sett eller själva gjort affärer med Södergård. Både nya och begagnade väggur hade han sålt.

Åtal nr 2.

Kronolänsman biträdde bondeänkan Maja Kajsa Rabb emot NN Södergård att denna någon dag i juli månad 1877 ”ute å marken i Wassor by” överfallit klagande och med en påk tilldelat henne flera slag i huvudet och övre delen av kroppen så ett en tand lossnade och blånader uppstod. Som vittne inkallades torparen Johan Esars, bondeänkan Brita Sandvik och hennes dotter Beata, inhysesqvinnan Beata Isaksdotter Wik, inhyseskarlen Erik Storbacka, och bonden Isak Rabb. Samtliga sex vittnen var närvarande. Alla vittnade till styrkande av klagandes angivelse.

Åtal nr 3.

Kronolänsman jämte bonden Jakob Rabb emot svarande NN Södergård ”för det han natten emot lördagen den 30 sistlidne november inslagit tretton fönsterrutor uti klagandes boningsstuga”. Då Jakob gått ut för att söka hjälp hade han försåtligen blivit överfallen av Södergård och då med kniv tilldelats nio stycken blodssår. Som vittnen hade kallats bondesonen Johan Södergård, förre bonde Jakob Ivar, pigan Lisa Storm, arrendatorsänkan Brita Kajsa Smeds och hennes son Karl, bonden Michel Örn, boställsarrendator Abraham Bergman, drängen Fredrik Lundqvist, bonden Isak Wasberg med hustru Eva, inhyseskarlarna Johan Örndahl och Karl Östman, bondesonen Johan Studd och inyseskarlen Jakob Lassus. Alla kallade var närvarande. Vittnena stödde åtalet. Flera hade hört ”klingandet” av de söndrade fönstren och hur Jakob jämrat sig. Andra hade sett såren efter knivhuggen. Jakob Lassus från Vörå, Palvis inlämnade ”af honom skriftligen upprättad förteckning öfver de klagande vid i ifrågakomna misshandel tillfogade sårskador och dess beskaffenhet”.  Vittnet Jakob Lassus ”som plägar syssla med botande av sår, i sådant afseende härvid blifvit af klagande anlitad”. Jakob hade träffat NN Södergård och förebrått honom. Södergård hade svarat att då han en gång kommit att slå så hade han givit med ränta och att om han väckte rättegång om saken så skulle han inte få leva länge.

Åtal nr 4.

Kronolänsman Sandman för talan tillsammans med bondehustrun Fredrika mot hennes man, samme NN Södergård, och ogifta pigan Johanna Sillström. NN har, sedan han för omkring tre år sedan bortjagat sin hustru Fredrika, levt i otuktigt umgänge och bedrivit hor med Johanna Sillström som framfött ett gossebarn och förnärvarande låg i barnsäng. Fredrika anhöll om att deras äktenskap skulle upplösas och att NN skulle avstå hälften av sin giftorätt i boet. Att vittna hade kallats bondehustrun Fredrika Ivar, bondesönerna Johan Wasberg och  Johan Studd, bondehustrun Hanna Wik och hennes dotter Brita samt Brita Sandvik och hennes dotter Beata. Samtliga sju vittnen var närvarande.  Fredrika Ivar (vittne nr 38) vittnade att pigan varit i hennes tjänst och att hon då sett NN Södergård komma ut från den bod som pigan begagnade som sovställe. Hon hade också hört pigan säga att NN var far till barnet. De övriga vittnena stödde föregående vittne förutom att sista vittnet (nr 44) ”visste intet till upplysning i saken”.

Åklagaren anhöll om uppskov för att kalla svarandena jämte uteblivna vittnen. Det blev också rättens beslut. Jakob Rabb bör införskaffa ett läkarintyg över sina skador. Palvisbon Jakob Lassus detaljerade och vackert skrivna intyg över knivhuggen godkändes inte av rätten.

Andra rättegångstillfället, urtima ting den 5 april 1879 § 3

Åklagaren upprepade åtalen och konstaterade att alla utom NN Södergårds syskon, som företräddes av deras far, var närvarande. NN Södergård bestred åtalet om handel. Han hade uppköpt varorna i landet. Åklagaren åberopade vittnena arrendatordöttrarna Hanna och Sofia Smeds, inhyseskarlen Michel Måsa, bondehustrun Sofia Östman och inhyseskarlen Johan Nygren (författaren Anders Nygrens far). Endast Johan Nygren visste något. Då han gjort något arbete åt Södergård hade han i betalning  erhållit ett parti s.k. ”fosforstickor”.

Maja Lisa Rabbs angivelse om att hon blivit misshandlad av NN bestreds av den åtalade. Klagande kallade att vittna inhysesmannahustrun Johanna Qvist, inhyseskarlen Michel  Måsa och torparhustrun Maria Rabb. Dessa tre vittnen intygade samstämmigt att de intet visste om saken.

Åklagaren förde fram Jakob Rabbs misshandel och söndrande av fönsterrutor. Ett nytt läkarintyg utskrivet av lasarettsläkare L Runeberg presenterades. Läkaren konstaterade att märken fanns kvar men att dessa läkts. NN nekade till allt. Han hade inte ens besökt klagandes hemvist. Vittnen Michel Örn tillsammans med Isak Wasberg hade varit närvarande då NN velat med Jakob Rabb ingår förlikning och lovat ersätta Rabb med penningar. Vittnet Isak Wasberg visste att NN erbjudit först 12 och sedan 25 mark men att Rabb fordrat ett eller två tusen mark. Vittnet Michel Måsa stödde detta. NN bestred detta och menade att förslaget till förlikning endast gällde försäljning av starka drycker.

Fredrika Södergårds åtal mot sin man NN och Johanna Silström behandlades. Fredrika upplyste om att redan då hon för tre år sedan bortkördes från sitt hem kommit underfund med det brottsliga förhållandet med Johanna Sillström. NN bestred att förhållandet skulle ha varit otuktigt. Han bestred också att han skulle vara far till barnen. Han sade också att han inte bortdrivit sin hustru utan att hon var av ett svårartat sinnelag och självmant jämte deras dotter uppehållit sig hos sin far, förre nämndemannen Jakob Ivar. Johanna Sillström anhöll om att Södergård förpliktades att åt henne ge en viss summa penningar till de av henne åt Södergård framfödda barnen, deras uppfostran och uppehälle. Fredrika åberopade vittnena inhyseskarlen Johan Herman Örndahl, bondehustrun Greta Johansdotter Östman, Maria Adamsdotter  Åman, pigan Anna Simonsdotter Kyhr, inhyseskarlen Johan Karlsson Öling, Anders Johansson Udd, Isak Andersson Udd (min farfars far), inhysesqvinnan Lisa Strand, pigan Sofia Eriksdotter Wik samt torparsonen Michel Jakobsson Vikman.

Greta Östman (vittne nr 55) vittnade att NN Södergård flera gånger erkänt sig vara far till Johannas äldre barn och att hon på Södergårds anmodan skaffat Sillström såväl kläder som föda för vilket Södergård sedan gottgjort vittnet. De andra vittnena styrkte detta. Södergård svarade med att han brukar ge Sillström pengar därför att hon var i fattiga omständigheter.

Åklagaren anhöll om uppskov samt att NN Södergård måtte tagas i fängsligt förvar. Rätten biföll anhållan om uppskov men ansåg att skäl inte förelåg för ett häktande.

Tredje rättegångstillfället vid lagtima höstting § 59.

Nu fanns samtliga målsägande och svarande företrädda. Åtalen lästes upp och NN Södergård hade ett skriftligt genmäle där han ansåg att det inte var styrkt att han befattat sig med eller sålt starka drycker. Hade han sålt någon gammal duk eller någon svavelsticka var det inte i den omfattningen som åberopat lagrum förbjuder. Åklagaren bemötte detta med att kalla som vittnen bonden Mårten Berg, inhysesmannen Johan Abrahamsson Kull, torparen Johan Söderman, drängen Johan Eriksson Sjöstrand samt inhysesänkan Maria Storm och hennes son Michel. Närvarande var Kull, Sjöstrand och Michel Storm. Av vittnena hade endast Johan Sjöstrand köpt rom av svarande, de övriga hade intet att säga. Ifråga om de söndrade fönsterrutorna hos Jakob Rabb svarade NN att det var Johan Jakobsson Södergård (vittne 29) som söndrat fönstren och knivhuggit Jakob. Ifråga om knivhuggningen hade förlikning ingåtts så att Jakob erhållit 100 mk av Johan och nedlagt åtalet. Åklagaren och Jakob ansåg att eftersom också NN deltagit i missandeln och söndrat fönsterrutor bör han ställa till ansvar därför för sveda och värk och hinder i näring, ersätta läkararvode, söndrade fönsterrutor och kostnader i målet totalt 225 mark. Från detta skulle avdras 100 mark som erhållits vid förlikningen. Johan Jakobsson Södergård behövde troligen en förlikning för att få betyg för sin resa till Amerika. Johan Jakobsson var min farmors halvbror.

Åklagaren upprepade åtalet om att NN bedrivit hor med pigan Johanna Sillström. Åklagaren och målsägande Fredrika Södergård kallade att vittna  pigorna Lena Kaisa Till och Kaisa Lisa Spåras (Lena och Kaisa var pigor på Ivars 1878, Lena Kaisa Till skall troligen vara Lena Kaisa Abrahamsdotter Tehl från Maxmo född 1854, vilket överensstämmer med mantalslängderna och kommunionboken.), bondesonen Johan Israelsson Brink, bonden Erik Johansson Wik och hans hustru Lisa, sytningsmannen Johan Wik och hans hustru Greta, torparhustrun Maria Greta Rabb, bondehustrun Johanna Ivar och pigan Beata Näsman. Av dess uteblev Lisa Wik. Lena Kaisa Till (vittne nr 67) hade sett NN både morgon och kväll komma från det av Sillström begagnade loftet. Om de legat tillsammans visste hon ej. En morgon hade NN sovit länge och då sagt att han varit i behov av ”salgangsvalpin”, ”hvilket uttryck allmoge å orten betecknade samlag i morgonstunden”. De andra vittnesmålen styrkte föregående vittne. NN bestred riktigheten av dessa vittnesmål. På NNs begäran hade pigan Sillström fått bo hos Johan Wik och också gett bidrag därtill.

Domslut: Uppskov till nästa ting. Till detta ting kan de kallade hämtas på egen bekostnad. Vidare uppskov ges ej.

Fjärde rättegångstillfället vid urtima ting 5.12.1879 § 4

Åklagaren upprepade åtalen. Svarande och målsägande var närvarande förutom NN Södergård som utan förfall konstaterades vara frånvarande. Åklagaren hade kallat fem vittnen.

Skjutsrättaren Johan Roos som enl. rättens beslut hade ”inställt vittnena Johan Söderman och Maria Storm från deras hemvist, den förra i Kjerklax by af Maxmo församling och den senare i Vassor by af Qveflax församling ” anhöll om att bli ersatt med sex mark av  vardera. Vittnena hade intet att anmärka mot detta. Vittnet nr 76 Johan Söderman hade av Södergård fått köpa Hoffmansdroppar uti en flaska för femtio penni. Vittnet Maria Wik hade av Johanna Södergård (NNs mor) fått köpa slitkläder till ett pris av sex mark per aln. Svarande Johanna sade sig ha köpt kläderna av en kringresande. Vittnena Maria Storm, Johan Wikstrand och Maja Greta Korsved ”hade intet till upplysning i saken”.

Ifråga om horsbrott hade åklagaren kallat fem vittnen. Vittnena nr 81 – 85 upprepade i stort vad föregående vittnen framfört. Dessa var inhyseshustrun Maria Gustafsdotter Åman, bondehustrun Lisa Wik, bondehustrun Maria Östman, Fredrika Brink och torpardottern Lisa Helsing, alla närvarande och välfrejdade.

Domen blev att målet behandlas vid nästkommande vinterting vartill svarande Södergård hämtas på egen bekostnad.

Femte rättegångstillfället vid lagtima vinterting 1880 § 78.

Samtliga svarande och målsägande var närvarande förutom NNs syster och bror som företräddes av deras far. Målet lämnades till rätten för avgörande. NN befanns skyldig till olovlig försäljning av starka drycker dock ej på sön- och helgdag. Detta har fått ske med faderns vetskap och medgivande. NN var också skyldig till försäljning av svavelstickor och andra varor. Dessutom var han ”besvärad” av emot honom gjorda angivelser om misshandel av Maja Kajsa och Jakob Rabb och sönderslagna fönster, såsom och med pigan Johanna Sillström bedrivet hor. Full utredning saknas dock i fråga om hor och övriga familjemedlemmars deltagande i försäljningen. NN och fadern bötade för brännvinstillverkning med 60 mark vardera och dessutom NN för olaga handel 30 mark. Bötesbeloppen skiftas lika mellan kronan, häradet och åklagare Sandman. Vid bristande betalningsförmåga skall böterna försonas för fadern med åtta dagar fängelse vid vatten och bröd och för NN med sexton dagar enahanda fängelse. NNs böter förefaller låga om vi jämför med de böter en annan av NNs grannar, Maria Storsten, fick året innan. Hon hade sålt brännvin så länge hennes man låg i fiske och fick för detta böta 120 mark och för sabbatsbrott 19 mark.

Pigan Sillströms anhållan om bidrag till barnens uppfostran och underhåll förkastades. Hon blev i stället fälld för första resan lägersmål ”att bota  fem daler med nio mark sextio penni eller att vid bristande tillgång till böters gäldande hållas sju dagar i enkelt fängelse”. Enl. Vassor bys hist. III dog Johanna Sillström i USA 1906 hos sonen Anders Johan Johannasson f. 1876. 

NN Södergård och hans far ålades gemensamt ersätta fem vittnens tingsresa med två mark per vittne. Målsägande, misshandlade, Maja Kajsa Rabb ålades erlägga åt sina två vittnen två mark, Jakob Rabb åt sex vitten två mark var och NNs hustru Fredrika Södergård erlägger åt fem vittnen två mark var. Besvär över domslutet kunde göras till Kejserliga Vasa Hofrätt.

NN Södergård drunknade senare  på Gloppet mellan Pudimo och Mickelsörarna. I båten fanns NN och grannen Häll-Ant. De var troligen affärskompanjoner.  Häll-Ant förekom liksom NN i åtskilliga rättegångar. Enligt Häll-Ants version av händelsen skulle han föra NN till Mickelsörarna. Därifrån skulle NN fortsätta till Sverige. Häll-Ant hade somnat i båten och då han vaknade var NN borta. Kroppen hittades på våren i en vik på norra Pudimo. Häll-Ant åtalades men bevisen för att han skulle ha medverkat till försvinnandet fanns inte. På dödsbädden sägs Häll-Ant ha erkänt att han nog hade del i NNs drunkning.

Familjen Södergård, som instämdes som svarande, bodde i gården till 1905 då min farfars far, Isak Udd, köpte gården och hemmanet. Bilden togs 1924 eller 1925 av industrirådet John Wickström. Boningshuset har senare höjts med några stockvarv och ägs nu av Isaks son-dotter-son-dotter, Synnöve Rabb. Det var ungdomarnas nöje att springa emot och sedan efter Wickström då han med bil kom från Vasa till sitt barndomshem på Vesterbackan i Vassor. John Wickström insåg värdet av att med sin kamera dokumentera vardagssituationer. Barnen på bilden är identifierade. På gärdesgården sitter mina farbröder, fastrar, deras kusiner och ett par andra barn.