Åren 1800 till 1865 avgjorde jordinnehav möjligheten att få tillstånd till brännvinsbränning. Det var troligen orsaken till att Warg och Näsman gjorde en gemensam anhållan och fick tillstånd till bränning med en panna av 26 kannors rymd (1 kanna = 2,65 liter). Deras lagliga verksamhet blev inte långvarig eftersom brännvinsbränning förbjöds 1865.

I Vassor har brännvinspannor innehafts av:
- Johan Eriksson Åman f. Wik (Nygols) (1788-1850). Han kom som måg till Södros och hade en gammal brännvinspanna med hatt, pipor och kylfat.
– Johan Johansson Rabb (1763-1833) bonde på Sandåsen och gifte 1 med Cristina Gabrielsdotter Calmar från Nykarleby och gifte 2 med Margareta Mickelsdotter Örn.
- Mickel Eriksson Vik (1773-1825), bonde på Nygols var en av dem som drunknade på väg från kyrkan 1825 och gift med Maria Johansdotter Östman.
- Jakob Jakobsson Ivar (1753-1810), gift med Lisa Israelsdotter Wasberg.
- Jonas Jonasson Örn d. (1775-1809) gift med Maria Israelsdotter Wasberg. Maria och Lisa var syskon. Hans son Jonas Jonasson Örn var en av dem som drunknade vid Tiondholmen på väg från Kyrkan 1825 och gift med Brita Johansdotter Östman, syster till Mickels hustru Maria.

De var alla bönder vilket var ett villkor för att få tillstånd att bränna brännvin. Eftersom de uppgett brännvinspannan i bouppteckningarna har de haft tillstånd.
Uppgifterna kommer från bouppteckningar jag (Viking Åberg) råkat gå igenom och upptar säkert inte alla pannor. Troligen har brännvinsbränningen bidragit till att flera av dessa hörde till de rika i Vassor men kanske också bidragit till drunkningsolyckan 1925. Brännvinstillverkningen upphörde inte i och med förbudet. Vi vintertinget 1872 blev 14 Kuni- och Vassorbor dömda för brännvinstillverkning och försäljning.
Bertel Vik har kopian av tillståndet.
Brännvinspanna